Jessie

Det stämmer ju,jag kommer ju att minnas min älskade pappa så länge  jag lever. Pappa finns inte kvar i mitt liv  rent fysiskt men mina minnen av honom finns ju alltid kvar.

Har inte tänkt så innan men så måste det ju vara...
Det är svårt att hitta sättet att gå vidare,för livet stannar ju verkligen inte upp utan det rullar på.
Visst är det bra men det har ju bara gått  9 veckor sedan pappa lämnade oss och 9 veckor är ju ingenting.
Det känns som om jag inte har träffat eller pratat med honom på flera år,hur kan det vara så?
Bör det vara så att 9 veckor känns som flera år?

Det sägs ju att  tiden läker alla sår men det finns sår om aldrig läker,en tomhet i hjärtat som alltid finns kvar som aldrig kan fyllas...