1 år av saknad...


Satt här hemma I lördags och funderade på dagen den 18 april 2008,för då förändrades allt.,Pappa försvann för evigt.
Känns fortfarande konstig att yttra orden Min pappa är död.

Vissa stunder så är minnet av honom så nära så jag tillochmed kan höra hans röst i huvudet.
Vissa stunder känns det som att jag inte har sett honom eller hört hans röst på jättemånga år.
 Att ETT år kan kännas så långt men samtidigt så kort....
Hur mycket jag saknar honom finns inga ord för...
Varje dag så finns han på ett eller annat sätt i mina tankar  och hjärta..

Marie,Mamma och jag var uppe vid minneslunden och tände ljus för honom,mamma hade köpt fina röda tulpaner..
Känns konstigt att gå dit,pappa är där men ändå inte, Vi har en plats där han finns,där vi alltid på samma plats tänder ljus och sätter blommor,en plats Nathalie valde för ett år sedan.
Det är känns i hjärtat varje gång jag går dit..
Sen hjälper det ju inte att från utegården på jobbet så ser jag Minneslunden vaje dag,för då,då tänker jag på Pappa.

På kvällen var jag och mamma hemma hos Marie och Hannah, där vi åt god mat och pratade och skrattade massor,det var precis vad vi behövde en sådan dag...













Kommentarer
Postat av: Mia

Lilla gumman! Vilken jobbig tid du har och har haft! Det måste vara hemskt att förlora någon man är nära och som alltid funnits hos en. Jag tänker på dig!

Kram

2009-04-21 @ 05:20:45
URL: http://maias.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0